Plot:

Tredje bind i serien om K2 og Patricia utspiller
seg i Oslo og Valdres i august 1970. K2 blir vitne til at en ung kvinne
desperat forsøker å komme med trikken på Smestad. Dørene smeller igjen
foran nesen på henne, og neste gang han ser henne er hun død. Drept av
en kule midt i trikkesporet. K2 har fått en ny sak å bryne seg på.

Det hele startet to år tidligere da en gjeng politisk aktive
ungdommer er på hyttetur i Valdres. Natt til 3. august forvinner én av
dem, den karismatiske lederen Falko Reinhardt. Kvinnen som er død nå, to
år senere var hans kjæreste. Ganske raskt forstår K2 at for å oppklare
dette mordet må han tilbake i tid, kanskje lenger tilbake enn 1968. Og
bare Patricia kan hjelpe ham denne gangen også, han merker ikke at hun
har sine egne problemer å stri med…


Omdöme:

De två första böckerna i denna serie, Satellitmenneskene och Menneskefluene, lästa jag i snabb följ i julas. De präglades av en fräschör och en charm som jag sällan möter i denna genre. Tyvärr har denna charm falnat lite i denna bok.
Karaktärerna tenderar till att vara stereotypa och Lahlum driver den ena huvudpersonen för långt. Patricia, den 20-åriga rullstolsbundna unga kvinna, som är polismannen Kolbjörn Kristiansens högintelligenta bollplank tecknas alltför överdrivet. Hon är påtagligt mer “von oben” och på gränsen till arrogant. Det som i de två första böckerna kändes som en tilltalande krydda tenderar här att bli för skarpt; trovärdigheten blir lidande…