Plot:
Natten mot Lucia drar den värsta snöstormen
i mannaminne in över Sundsvall. Sjukhuset snöar igen och blir under tre
dygn helt isolerat från omvärlden. Då börjar någon, till synes
slumpvis, att strypa både personal och patienter, på vitt skilda ställen
på sjukhuset. Varje offer är dessutom knivskuret i pannan – ett lodrätt
snitt från hårfästet ner till näsroten.

Läkaren Erik Jensen
har nattjour och tar tillsammans med kriminalkommissarie Johan Axberg,
som är på barnakuten med sin gamla kärlek Carolina och hennes nyfödde
son Alfred, upp jakten på mördaren.

Frågan är var de ska
börja leta? Vad har mördaren för motiv, finns det någon koppling mellan
offren och varför sker morden på så olika platser?

Utredningen
kompliceras av att en dödlig influensa börjar härja innanför de
kompakta tegelväggarna. Det finns ingenstans att fly och panik utbryter.
Och det är bara en tidsfråga innan stryparen slår till igen …

Omdöme:

Min läsvår har bitvis varit lite knölig, inte alla böcker har passat mig. Om man liknar dem med att åka på en slingrig grusväg så var denna bok lite av autobahn för mig. Man säger ibland att det är svårt att lägga undan en bok. Jag fann ingen anledning i att försöka lägga undan den här boken.
Kvalitetsmässigt i Moströms vanliga stil var det nära nog befriande skönt att få sträcka ut och plöja igenom sidorna! 🙂