Plot:

När Viktor Kunzelmann dör framför sitt staffli, 83 år gammal, rullar en
osannolik historia upp sig för hans son Joakim. Den har sina rötter i
mellankrigstidens Tyskland, utspelar sig under andra världskriget och
löper vidare in i 40- och 50-talets Sverige. Den framgångsrike och
berömde tavelkonservatorn, änkling och tvåbarnsfar, visar sig också ha
varit något helt annat… Joakim Kunzelmann i sin tur lever i början av
det nya seklet ett annat slags dubbelliv, i en hektisk virvel av pengar
och sex där lögner och självförakt är på väg att knäcka honom.
Carl-Johan Vallgren gör comeback med en djupt underhållande och sylvass
skälmroman om brott och bedrägeri, falskhet och äkthet, där hans
ohejdbara berättarenergi känns igen vare sig han skildrar en
förfalskarverkstad eller bögklubb i Berlin, en lyxkrog eller
dokusåparedaktion i Stockholm.

Omdöme:
Mnjae…
Inspirerad av beskrivningen av boken som en skröna och med Hundraåringen i färskt minne började jag läsa. Valde den norska inläsningen, som kändes med inlevelsefull än den svenska. Boken håller inte riktigt måttet; den spretar tidvis fyndig och mycket underhållande, tidvis otroligt – nästan egenkärt – babblig. Jag får känslan av att Vallgren vill vara en häftig ordekviblirist. Det lyckas han inte helt med… Tyvärr…