Lite oväntat…

“Kvinden i buret” av Jussi Adler-Olsen är första delen i serien om Afdelning Q. Afdelning Q är en specialenhet vid köpenhamnspolisen med uppdrag att kolla igenom olösta fall innan dessa slutgiltigt skrivs av och arkiveras. Bakom tillkomsten av avdelningen ligger kritik mot polien från ett populistiskt parti om att allt för få brott löses.
Efter att ganska nyligen ha läst första boken i Arne Dahls serie om A-gruppen, en grupp specielllt utvalda poliser med liknande uppdrag hade jag – medvetet eller omedvetet – förväntat mig ett liknande upplägg runt Afdelning Q.
Det var fel.
Avdelning Q består av Karl Mørk, en polis som nyligen varit med om en traumatisk upplösning av en svår situation och som utnämns att leda den nya avdelningen mer eller mindre mot sin vilja, och Hafet el Assat, hans assistent. Assat kommer från Syrien och har tydliga poliswannabe ambitioner, aningen dubiösa kontakter och en hel del idéer.
De två lyckas fungera hyfsat bra tillsammans trots att de är så olika som två män kan vara och de börjar utreda vad som hände när folketingsledamoten Merete Lyngby försvann för 5 år sedan. Hon var på väg till Berlin och det sista man sett av henne var när hon grälade med sin bror Uwe på båten mellan Rødby och Puttgarden. Den gamla utredningen kom fram till att hon drunknat, men gjorde hon det?

Men humor, drastiska ironier och lite sarkasm berättar Adler-Olsen en mycket trovärdig historia om sorg, hat och förtvivlan. Upplösningen är oväntad, men knyter samman de enskilda händelserna på ett snyggt sätt. Personteckningen fungerar, men skulle kunna vara djupare och miljöerna beskrivs tillräckligt levande för att jag skall skapa mig de inre bilder jag vill ha när jag läser.
Nästa bok i serien, Fasadræberne, ligger redan i min spelare. Tillsammans med en del annat…